...utsikten

...utsikten ifrån poolen.

Tour of Norway

Bytt sida på Norge, då vi förflyttade oss i förmiddags ifrån Sandnes, längs med sydkusten upp emot Oslofjorden. Och nu sitter vi och väntar på starten av Tour of Norway, som sker imorgon. Tror kroppen börjar hämta sig och att man är på G igen, så kan bli en rolig vecka! ...Vi får se, loppet kan Ni följa på länken ovan.










Lite slappande efter bilresan, på soldäck vid hotellet.

Solkysten!

Kört Rogalanda GP, gick inte riktigt som vi planlagt, även om vi som lag körde bra. Dock kostade, den enda tabben vi gjorde chansen till seger. Blev lite panik på slutet och jag fick försöka kräma ur det sista jag hade i benen för en lite forcering på det sista av de 5 avslutningsvarven, vilket resulterade i en 4:de plats. För egen del var det väl mer än vad jag hoppats på, då jag fortfarande inte är helt återställd ifrån problemen med magen jag fick för ett par veckor sedan, men vi gick efter segern!
För övrigt har den norska "Solkysten" bjudit på strålande väder med bla ösregn och 6 grader idag.
På tisdag bär det av emot Oslo-trakterna, där Tour of Norway startar på onsdag.

Dubbel

Gjorde en dubbel idag och körde igenom de två etapperna som skulle avverkas. Känner mig fortfarande lite under isen, men hoppas man kan gneta på ett tag imorgon och hjälpa laget fram till ett toppresultat! Så vi får med oss något mer härifrån än fart i benen, skrotade hjul, knän, armbågar, höfter och cyklar.

Dörrvakt

Dagens etapp har jag agerat dörrvakt, då min mage inte riktigt ville vara 100% idag och jag kände mig uppblåst och kraftlös! Målet fick bli att försöka ta sig igenom dagen och hämta flaskor någon gång, han med att samla större delar av laget och köra upp dem till spets med en mil till mål, där jag lämnade dem åt deras egna öde. Medan jag med kväljningar och sura uppkast åter rullade tillbaka på min dörrvakt position. Vilket visade sig vara bra, då Philips och Frodes öde var att befinna sig i ett "kjeampe vält"! Så Philip fick ta min cykel för att försöka jaga i ikapp klungan. Jag tog mig sedan i mål med en krockskadad Philip-cykel, de sista 4 km, men på väg mot mål ligger en av våra andra kära norrmän och blöder. Det var Ole (inte mors, med blåbären), som inte ville vara med i den förra kraschen utan valde en egen lite längre fram i loppet. Han verkade cykelbar och kom också i mål sedan.

Detta är en normaldag här nere i tulpanlandet och imorgon kanske det är någon som kommer släpandes på mig. Den som lever får se!

Updates

Skyller uppehållet på nätbrist. Körde Scandinavien race i helgen och i början av förra veckan var jag rätt säker på att kunna ta min första seger där. Dock ville någon form av magvirus ifrån Italien något annat och efter några dagar utan större aptit eller mat i magen, blir man inte speciellt snabb på ett sådan 200 km lopp. Jag är bättre nu, men det kommer och hugger till ibland, blir dock bättre för varje dag verkar det som. Och det är tur, då vi har 4 etapper kvar här i Holland där jag befinner mig nu och kör Olympia Tour. Ett race jag har hyggliga minnen ifrån, med seger och gultröja fram till sista etappen. Det går inte lika bra nu, då jag mestadels "rullat" igenom gårdagen och dagen. Han med en liten utbrytning med 50km till mål idag, inkörd med 4 km kvar, men annars lugnt och kryssande mellan alla krascher, som sig brukligt är här.
Totalen är körd, men det vore roligt att hjälpa fram Micke eller Philip till podiet alternativt ta hem en etapp. Vilket jag fick ett litet kvitto på i dag att det kan gå, bara magen är med...

Följ loppet här.

Wouter Weylandt

Mina tankar nu på eftermiddagen går till Wouter Weylandt, som kraschade olyckligt idag på Girot. Man fick se rätt hemska bilder på tv-skärmen efter kraschen och jag tror att de flesta som såg det hamnade nästintill i någon form av chocktillstånd. Kommentatorer tystnade och vem som vann var inte så viktigt längre, utan frågan om hur det gick snurrade runt i huvudet istället. Tyvärr visade sig skadorna ifrån kraschen fått värsta möjliga utgång och livet inte gick att rädda på honom.

RIP Wouter Weylandt

Giro Friuli Venezia

Då hade man Internet igen…

Avklarade sista, eller egentligen näst sista etappen, av Giro Friuli Venezia igår. Sista etappen blev inställd, pga tillstånd av att bruka vägen, det var den officiella förklaringen i alla fall... Jag som hade tänkte att vinna den sista! Det var dock ett roligt lopp, som genomfördes med ett grymt lag och utan att stanna av en enda gång på fyra etapper! Jag har inte haft så kul på ett etapplopp på länge och tror att de andra som var med instämmer. Det gjorde att det även avspeglades under etapperna då vi täckte upp för varandra hela tiden och körde som ett lag. Tyvärr fick vi aldrig någon stolpe in utan snarare tvärtom hela tiden, så de stora resultaten uteblev. Men ändå med en positiv känsla man åker hem imorgon, vilket som oftast när man varit nere i Italien.

Tack Glenn, Claes, Torbjörn, Henke, Lucas, Sebastian, Lars och Italien för en inspirerande vecka!

Packad!

Då var man packad... igen!!!
Ser framemot detta landslagsuppdrag, även om jag precis återhämtat mig ifrån förra helgens. Antar att allergin gjort sitt till med. Så det var skönt med en tävlingsfri helg, som spenderades på cykeln, på vägen, rekordtid på IKEA, på 30-års kalas, på visning. Han med en hel del samt koppla av lite ifrån cyklingen, så nu är jag laddad för kommande utmaningar!














Så här fräsch kan man se ut dagen efter ett kalas!