Idag är det förste november och det är datumet då Cykelåret 2012 börjar. Med andra ord var det lite som nyårsafton igår för oss inom cykelsläktet, så har ni sett någon idag med en rejäl ”blykeps” var det förmodligen en cyklist. Och som sig bör vid nytt år kommer här en krönika om mitt år som gått.
Hösten och början på vintern spenderade jag som nyinflyttad i Borås. Detta gjorde att man fick lite extra motivation på träningen, då det fanns mycket nytt att utforska och de gråa dagarna försvann rätt snabbt tills det var dags att bege sig neråt till värmen i januari.
Det blev två tvåveckors perioder i närheten av Benidorm, vilket förmodligen är ett av de bästa ställen man kan spendera vintern på som cyklist. Efter andra lägret tillsammans med teamet begav jag mig direkt emot Portugal för två veckor med lite lugnare träning med trevligt sällskap. Efter det var det dags för tävlingspremiär i Kroatien.
Starten blev ingen höjdare för teamet, då nästa alla av oss låg halvt utslagna av sjukdom. Och med det hårda programmet vi hade på början av säsongen hade vi egentligen inte råd med det, vilket spolierade mycket av de första loppen. Men det gällde att vara kall och blicka framåt och mitt första riktiga mål var först i april med GP Herning, men innan det han jag med att ta bergströjan i Circuit des Ardennes.
Väl på plats i Danmark var jag i bra slag, men hade oturen att punktera INNAN första gruspartiet. Jag kom dock ikapp första gruppen efter drygt tre timmars jakt. Väl där körde jag offensivt och tillslut var jag med i den grupp som skulle göra upp om segern. Tyvärr har jag aldrig upplevt sådan kramp som jag hade på avslutningsvarven vilket gjorde att jag fick nöja mig med en fjärdeplast.
Det blev några dagar lugnt efter det, innan jag fick reda på att jag skulle få åka med landslaget till Italien. Det blev några fina dagar i detta underbara land och det var detta etapplopp som var helt klart roligast under året. Då vi var ett ”gôtt” gäng som alla tävlade för varandra, tyvärr uteblev resultaten. Efter det var det dags för ”hemmatävling”, där vi hade mycket att visa. Detta blev även årets kallaste lopp med regn och 4-5 grader som minst. Alla i laget sa att de hade dåliga ben, så även jag, men fick ändå lov att prova på slutet, då vi bränt våra gubbar som satt framför. Det höll inte riktigt upp till de två första utan det blev till att spurta om tredjeplatsen, där jag fick pisk med några centimeter. Direkt efter detta startade nästa ”hemmalopp” Tour of Norway, där jag körde helt som hjälpryttare och samlade utbrytningskilometer. Vilket resulterade att jag inför sista etappen var på väg emot ännu en bergtröja. Detta tyckte dock inte ett annat ”hemmalag” om, som tydligen till vilket pris som helst skulle ha den tröjan. Men efter att ha surat ett tag, så var det dags för de sista finjusteringarna inför mål två på året, SM.
I de justeringarna ingick bla 210 km en bit runt en pöl, med den grupp som körde snabbast runt hela pölen. Jag är dock rätt övertygad, om man nu ska slå rekord i motionslopp, att man kan köra bra mycket fortare än den gruppen. SM blev en flopp trots bra ben och uppbackning, då Mickes misslyckade försökt att få fart på proffsen, lite tidigare än vanligt, resulterade i en utbrytning istället. Och jag hamnade i den positionen att jag hade fräscha killar på hjul och dieselproffs som försökte köra ikapp alldeles för sent. Vilket gjorde att det blev ett rätt märkligt SM. Efter det blev det någon vecka utan hoj innan det var dags för höstsäsongen. Där jag hade ett bra program att se fram emot.
Det började bra med ett etapplopp i Spanien, med lite lättare motstånd. Och vi fick bra fart på benen och självförtroendet. Sedan försvann den ena tävlingen efter den andra omotiverat och jag började tröttna allt mer på att inte kunna styra upp träningen eller sikta in mig på några lopp. Höjdpunkten var Overijse i Belgien. Där jag gick i tidig utbrytning och kände att jag kunde vara med och ”leka” med de bästa. Blir dock ikapp körd innan mållinjen. Men vad gör det att man hade sitt livs bästa form, när man inte fick någon användning för den?! Det är dock den känslan jag ska söka upp 2012 och tillsammans med miljöombytet till nästa år i bakhuvudet, kommer alla vinterträningstimmar kännas enormt korta.
Detta blev långt, men till Er som orkat läsa ända hit vill jag passa på att få med ett stort tack till Er som ställt upp under året och stöttat på ett eller annat sätt, TACK!
Lite siffror ifrån året
2000 mil ute i naturen på cykeln
800 träningstimmar (inte timmar där man bara ”sitter” på hojen alltså)
162 dagar i okända sängar
58 starter med nummerlapp
55 målgångar
2 krascher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar